sant

Jag måste ändå erkänna att jag saknar min pappa.
Men förlåt, jag trivs verkligen inte att bo där hos dig längre.
Ingen egen säng, inget eget rum och sen när ni uttala mig tappa jag lusten helt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0